Jag njuter av vetskapen att det blir lite lite ljusare dag för dag. Det kan inte vara det faktum att dagarna är ljusare som ger mig lust att börja tänka på fröer, sådd och odlingar. Tanken kommer före känslan säger kognitiv psykologi och i detta fall fungerar det för mig. Inte i något annat sammanhang har mina tankar kunnat rå på trista känslor - men mörkret gör inte så mycket nu när jag vet att det blir bättre för varje dag.
Idag har jag lyckats hacka loss lite sand ur en sandhög, ungefär lika mycket kompost från högen med efterkompostering och en portion torv ur en stelfrusen säck. Efter påläsning på Internet, detta sanslösa uppslagsverk som har allt, håller jag nu på att sterilisera några liter såjord. Kompost och sand ska in i micron till en temperatur på 80 grader. Så ska det vara i 30 minuter. Därmed har ogräs, ogräsfrö, div insektsägg och förstås alla fina microorganismer också förlorat sin livskraft. Sedan blandar jag i torven och kalk som jag måste köpa nytt. Det blir första året som jag inte köper färdigblandad såjord i påse. Mer arbete blir det förstås men på det stora hela måste det vara marginellt och det blir garanterat rätt pris. Det som tar tid är alla omplanteringar och pyssel med plantor. Å andra sidan är det pysslet som är trevligt.
Igår tittade jag på Kunskapskanalen, Mode då och nu. Kläder i historien har varit exklusivt och dyrt. Inte bara det att modet bland societeten var påkostat och med nutida ögon sett tillkrånglat med korsetter, ställningar, avancerade broderier och handknypplade spetsar. Utan tyger var komplicerat att tillverka. Allt gjordes för hand också till enkelt folk; klippa får, karda, spinna, väva och sy. Alla redskap som användes tillverkades också för hand; fårsaxen, kardan, spinnrocken, vävstolen, synål och tråd. Av begripliga skäl togs allt tillvara, utslitna plagg syddes om av användbara tygbitar och man var förstås mycket rädd om sina kläder.
1805 lanserades en vävstol i England med hålkort som gjorde att väverskan inte behövde trampa för att få till tygets struktur och som också automatiskt skickade skytteln med tråd fram och tillbaka genom skälen. Det halverade tiden det tog att väva ett tyg och man kunde reducera arbetskraften till en fjärdedel sa de i TV-programmet. Jag vet inte hur den ekvationen gick ihop men klart är att min mormors mormor inte hade tillgång till annat än handvävda tyger och antagligen vävde hon dem själv. Ungefär samtidigt som jaquardvävstolen uppfanns symaskinen. Om mormors mormor finns i himlen och kan betrakta sina avkomlingar måste det te sig ganska absurt hur vi handskas med textilier idag.
Det går väldigt trögt med mitt sömnadsprojekt. Jag har något så när listat ut hur jag ska få till blixtlås och knäppning med krage och kapuschong på min vårjacka. Mormors mormor tycker nog att jag är lat, har både glödlampa och elektricitet, men blir för trött om kvällarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar