Nu börjar det

Överkonsument (fast inte värre än de flesta i västvärlden) är en beteckning som jag inte gärna vill men i ärlighetens namn ändå måste sätta på mig själv.

I det lilla perspektivet har jag för många saker att hålla ordning på, för mycket prylar att förstå mig på och ta hand om. Det jag vill hinner jag inte för jag vill så mycket. Innan jag hunnit fullfölja något jag vill har jag hittat på något annat som jag också vill. Därför har jag gömmorna fulla av halvfärdiga stickningar, påbörjade och sedan länge urvuxna sömnadsprojekt, inköpta brädstumpar, läderbitar, fröpåsar, färgpytsar och gud vet vad som slunkit med hem när inspirationen fallit på. Apropå "urvuxna" må jag erkänna att överkonsumtionen inte bara omfattar materiella godsaker utan också lekamliga.

Jag är inte värre än de flesta i väst, det är ingen ursäkt utan en ren katastrof i det vidare perspektivet. Om den, låt mig kalla oss "välmående" delen av världen fortsätter att konsumera på andra världsmedborgares bekostnad är jag rädd att det leder spikrakt till ett privat och globalt sammanbrott.

Om någon hittar min blogg och läser är jag rädd att du tycker att jag är naiv, det är sant! Jag vet pinsamt lite om de här sakerna. Jag har aldrig bloggat eller haft en aning om hur det går till, sökte på nätet, följde manualen och nu är jag här. Min önskan är att ta kontroll över min konsumtion.

Jag vill veta var, hur och av vad mina inköp produceras.

Jag vill reducera antalet saker i mitt hem.

Jag vill handla mina varor till rätt pris, dvs den vara jag handlar ska vara av god kvalitet, tillverkad av miljövänligt material utan onödiga gifter i framställnings- och distributionsprocessen och med skälig ersättning till den person som framställt produkten.

Jag vill göra mig mer medvetenhet om min konsumtion.